120304 Del 2

Klockan 18:30 i Costa Rica.

Idag har vi äntligen intervjuat Cabécar-familjerna. Vi var hembjudna till tre familjer som alla har flyttat närmare byn, främst för att minska avståndet till sjukstugan och för att barnen ska ha nära till skolan.

Vi bestämde i början av vistelsen att vi skulle lägga intervjuerna med Cabécar i slutet av resan för att hinna bygga upp ett så stort förtroende som möjligt i byn. Tack vare fotbollsskolan har vi lyckats bygga upp förtroendet till föräldrarna via barnen och vi har stött på folk i byn under dessa veckor, i sjukstugan till exempel, plus att det pratas mycket i en såhär liten by så alla vet vid det här laget vilka vi är.

Vi är på väg till familjerna som vi ska intervjua

 Hemma hos det äldsta Cabécar-paret i byn

Don Felipe & Doña Petrolila

 Vi intervjuar det mysiga paret som ingav känslan av en Farmor och Farfar. Häftigt hur lika vi är trots så olika kulturer. 

Doñe Petronila "flyttar på kaffepannan för att vi ska kunna intervjua" som hon själv sa 

 På gården där det sprang både grisar, höns och en hund

Vi blev otroligt vänligt bemötta av Don Felipe och Doña Petronila. De skrattade åt våra frågor men svarade ändå väldigt hjärtligt trots att de säkert tyckte frågorna var helt knäppa. När vi frågade om det var svårt att ta sig till sjukstugan (från grusvägen till deras hus, 500 meter uppförsbacke, blev vi helt slut i benen och svettiga) var båda tysta och såg frågande ut. Doña Petronila svarade "nej" som om det vore självklart. "Det är bara att gå upp för backen, ta höger och sen vänster och så är man framme" sa hon. Avståndet är ca två och en halv kilometer och vi blir stumma av hennes svar. 

Vi log också när båda två suckade åt dagens ungdomar, deras barn och barnbarn, som åker till sjukhuset "bara för att föda barn". "Jag födde alla mina barn hemma och det var aldrig några problem. Det tog bara ca en och en halv timme och sen var det klart, och jag hade en kvinna som kunde hjälpa mig om något hände. Men nu tar det ett helt dygn på sjukhus med massor av läkare", säger Doña Petronila och skakar på huvudet. 

Nästa besök var hos ensamstående Irené och hennes fyra barn

Våra fotbollskillar var väldigt nyfikna på våra anteckningar och ville sitta nära under hela intervjun

 Irené visade oss sin gård. Till höger är tvättrum och till vänster boningshus

 I denna gryta har Irené blandat fyra olika naturmediciner som man dricker för att lindra hosta

 Vi provsmakade medicinen och överaskades av att den smakade precis som västerländsk hostmedicin

 Flera av sönerna har astma. Irené visade hur hon hjälper den yngsta att inhalera medicinen som de fått i sjukstugan

Amed visar sina ärr efter två ormbett

Vi och familjen utanför huset

Vi lämnar Irenés gård för att gå vidare till nästa familj

Vi blev också vänligt mottagna av Mathilde

Hon visade oss en lian-växt som de använder mot nästan alla sjukdomar

När vi kom hem möttes vi av en en och en halv meter lång orm, 20 meter från vårt hus där vi bor. Elina blev biten i foten men lyckligtvis var den inte så giftig så Marines ormserum räckte.. Nej vi bara skojade. Vi tittade bara och knäppte kort, den var inte giftig heller. 

Efter en lång och händelserik dag ska vi sätta oss vid bordet och äta middag. God natt!