120228

 Klockan är 11.56 i Costa Rica.

Nu har vi kommit hem från kusten och fått mycket med energi! Nu är det bara 8 dagar kvar innan vi sätter oss på planet hem till Sverige och vi har en fullbokad sista vecka framför oss. Vi ska bland annat intervjua en läkare och gå på hembesök hos Cabécar och göra i ordning ett bibliotek.

I morse hälsade vi på Doñe Angela som bor i byn. Hon är farmor och mormor till många barn i skolan och även svärmor till Marines väninnor. Vi var på en liten kurs hos henne hur man gör Arepas (sockerkaksliknande pannkaka), som man äter som kaffebröd eller mellanmål beroende på hur man tillagar den.

Vi frågade Doñe Angela om hur hon tycker att sjukvården är i byn och hon är väldigt positiv och tycker att det är ett bra bemötande och att det är skönt att medicinen kommer upp hit, så man slipper åka ända till Siquirres för att hämta ut dem. Hon berättar om händelser i sitt liv, ormbett -brännskador - benbrott med mera.

 

 Här står Doñe Angela framför hennes hus

Här steker vi Arepas

Fikastund med otroligt goda arepas

Elina har även fått äran att vara fotbollstränare till skolbarnen denna vecka, en timme per dag.

Idag var den första träningen och vi tävlade och lekte mycket och barnen fick lära sig hur man gör en korrekt passning.

Det ska finnas "fysisk aktivitet" på schemat, men det är svårt för fröken då hon inte har redskap, kunskap och tid till detta. Hon är väldigt positiv att vi passar på den här veckan och tror att barnen kommer att kunna jobba bättre med skolarbetet då de får springa av sig energi tillsammans med oss.  Barnen tycker också att det var väldigt roligt idag, både att få göra något fysiskt men också lära sig på riktigt hur man gör. Flera barn, framför allt killarna, brukar spraka boll på rasterna men nu får de lära sig tekniken - vilket verkar uppskattas. 

Taggade och förväntansfulla barn på väg till fotbollsplanen

 Här är vi och barnen när vi tävlar

120225

Vi är nu på en liten semester. Efter en veckas jobb med intervjuer, bor vi nu under helgen i en liten stuga 15 meter från karibiska havet. Vi kommer hem igen (till Barbilla) på måndag!

Detta är utsikten från stugan.

Vi är i paradiset.

120223

Klockan är 16.15 i Costa Rica.

Nu sitter vi ensamma i familjens stora hus medan André jobbar och Marine är med barnen i staden Siquirres på första engelskalektionen. Det har precis börjar regna, det första riktiga skyfallet sen vi kom hit och vi myser av ljudet på plåttaket.

För ett par timmar sedan kom vi hem från sjukstugan dit en läkare, sjuksköterska och en apotekare kom idag. De kommer var 14:e dag och väldigt många bybor kommer då för att få behandling för olika sjukdomar och skador. Vi träffade många olika patienter och pratade även med personalen. Det är 170 personer skrivna på denna sjukstuga och 128 av dem är Cabécar-indianer. 

Vi framför sjukstugan som var full med folk när vi kom dit.
Många patienter hade suttit och väntat i timmar innan teamet kom. 

Den enda sittplatsen i väntrummet.

"Receptionisten" som tar emot anmälningar och delar ut nummerlapp och journaler.
Mannen till vänster är byns ansvarige person för sjukstugan och hjälper receptionsten. 

Alla patienternas journaler. Dessa finns alltid i sjukstugan. 

 En 34-årig Cabécar-kvinna sitter och väntar med sitt 4:e barn, 22 dagar gammal (på bänken till höger om Elina) för att göra en hälsokontroll på barnet som ska göras en gång i månaden. Denna kvinna är gift med sjukstugans sjuvårdsansvarige, så hon födde sitt barn på ett sjukhus - vilket är väldigt ovanligt! Denna kvinna hade 3 timmars vandring i regnskogterräng enkel väg till sjukstugan.

 Christoffer visar stolt upp sin arm efter att han fått en spruta.

 Vi pratar med Rito som är ansvarig för sjukstugan. Hans jobb är att täcka läkarnas roll när de inte är där. En arbetsuppgift är även att besöka patienterna kontinuerligt, vilket är svårt då det oftast är flera timmars gång mellan varje bostad. Denna man är Cabécar-indian och det är väldigt ovanligt i Costa Rica att en Cabécar-indian får ett jobb på en så hög position, "Det är en ära att som Cabécar få jobba här" säger han.

 Apotekaren Hector sitter i ett hörn i väntsalen och delar ut medicinen till befolkningen. Problemet med detta är att alla hör vilken medicin varje person får. Många patienter sade att detta var pinsamt, eftersom man  inte vill att andra personer ska höra vad man behandlas för.

Vi blev förvånad över hur mycket läkemedel som fanns tillgängligt, närmare 350 olika sorter, som hälsovårdsministeriet bestämt.

Väntsalen - Otroligt varmt, trångt, barnskrik, lite sittplatser och hundar som sprang på golvet.

Många människor hade en lång vandring till sjukstugan och sedan hem. För en familj tog det 10 timmar att ta sig till och från sjukstugan, plus att familjen måste vänta flera timmar i väntsalen - det vill säga, hela dagen går åt till läkarbesök. 

Om man tänker på vilken kvalité det är på sjukvården här ute på landet, så skäms vi över att vi i Sverige klagar på både sjukvården och de "långa" väntetiderna i fina väntrum med mjuka soffor och roliga tidningar. Patienterna i denna sjukstuga klagar inte på varken värmen eller att det gått lång tid sen de kom, utan de sitter tålmodigt på sin tur och låter läkarna lägga all sin energi på det jobb de är här för att göra.

120222 del 2

Klockan är 14.23 i Costa Rica

Vi var även på skolan idag och intervjuade läraren/rektorn, förskolfröken och kokerskan om barnens hälsosituation och skolans syn på detta.

Hygien är väldigt noga i skolan, man lär barnen betydelsen med att borsta tänderna, tvätta händerna och bada. Innan varje måltid, fruktstund och efter varje toalett-besök tvättar barnen sina händer väldigt noga.

Lärarna ser ändå hur stor kontrasten är från den kunskap skolan lär ut jämt emot det barnen lär sig hemma.

Skolan i Las Brisas

  Skolbarnen ställer upp sig för att få bli fotograferade

 Skolan har 27 elever, där ungefär 20 kommer. De två högsta årskurserna sitter utanför klassrummet och jobbar. Alla elever har samma lärare.

Två cabécarpojkar hjälper varandra med läxorna. 

 Här intervjuar vi förskolefröken och hon visade oss de enda sjukvårds-utrustningen på skolan, men vi märker att hon inte har någon riktig koll på vad som finns. I Costa Rica är det lag på att man ska ha först hjälpen kit och brandsläckare på skolor, men detta är något skolor måste stå för själv och det har inte denna skola råd med.

Här visar skolans kokerska oss köket och matsalen. Hon berättar att spisarna nästan aldrig fungerar, så barnen får ofta vänta på maten ska bli varm.

 Vi tog med lunch och åt i skolans matsal.

Vi blev också bjudna på rester från dagens skollunch:  ris, svarta bönor och en gryta av pumpa.

120222 del 1

Klockan är 14.00 i Barbilla.

Idag kom hälsovårdsministeriet till Las Brisas (byn) med ett matprojekt som heter Cen Cenai. De jobbar runt om i hela Costa Rica för att stödja familjer med undernärda barn, genom att dela ut mjölkpulver av hög kvalité och matpåsar.

Vi intervjuade Seidy och Alexander som jobbade med detta projekt och de berättade att familjer med barn under 7 år blir erbjudna 4 mjölkpåsar per barn varje månad. Om ett barn i en familj är undernärt blir de registrerade och får även en matpåse som innehåller ris, bönor, pasta, tonfisk och olja.

Teamet består av 2 dietister och en chaufför och de åker ut till 16 olika ställen runt om Siquirres. Varje gång teamet kommer (en gång per månad) försöker dietisterna få sig en helhetsuppfattning om barnens tillstånd och var tredje månad gör de en vikt-kontroll för att se om barnet behöver mer näring och för att familjen ska få fortsätta få stöd.

Virginia, en av kvinnorna i byn, visar oss sitt registreringskort som säger att hon har rätt till en matpåse till sin son.

Här är all mat som delades ut. Chauffören (till höger). 

Några Cabécarkvinnor packar ihop sina matvaror.

Cabécarfamiljerna börjar sin långa vandring hem.

Några kvinnor visar oss mjölkpåsarna.

120221

Klockan 14:44 i Costa Rica.

Idag har vi jobbat med att göra frågor till lärarna i skolan som vi ska intervjua imorgon. Vi har även gjort frågor till läkarna som kommer till sjukstugan på torsdag och vi då ska få intervjua. Vi har även hunnit med en promenad i finvädret. De senaste dagarna har det varit mulet men idag skiner solen igen.

Elina bredvid en "liten" bambu som står längs vägen till huset.

Trots att det är torrpeiod är vägen väldigt lerig på en del ställen. (familjens häst syns i bakgrunden)

Olivias stövlar efter en kort promenad. Sånt är livet!

120220

En morgon i Barbilla:

Klockan 04:00 vaknar jag för första gången av att öronpropparna åkt. Då hör jag hur fåglarna börjar vakna till en ny dag medan syrsorna tystnar efter en natts läten. En granne, något litet djur, tycker att vårt tak är en perfekt plats att utöva morgongymnastiken på och när jag hör det tror jag nästan att det är en människa uppe och går i huset! Letar upp öronpropparna och somnar om.

Klockan 06:00 Jag vaknar igen och nu är det ljust. Kryper ut ur myggnätet och stoppar om madrassen ordentligt för att slippa dela sängen med krypen nästa natt. Jag klär på mig fuktiga kläder och öppnar fönsterluckorna för att släppa in lite ljus! Går ner och bankar ordentligt på toalettdörren för att skrämma bort eventuella ödlor och andra djur. Till frukost är det mycket frukt och mackor. Frukten smakar 100 gånger mer här än i Sverige och jag äter tills jag håller på att spricka. Problemet är dock att flugorna också tycker om frukt så vi får äta allt fort!
Efter frukost Hämtar vi dricksvatten i stora huset samt isblock till vår kylväska, laddar datorer och telefonen för att kunna jobba i vårt hus på förmiddagen.

Klockan 08:00 börjar vi jobba med frågor till intervjuer, sammanställa svar vi fått och blogga.

Ljuden här är obeskrivliga, alla fåglar och insekter som håller igång dag och natt! Vi har så många myggbett på hela kroppen så man kan tro att vi har vattkoppor igen trots att vi smörjer med myggmedel så ofta vi kommer ihåg!

Fortsättning på dagen följer...

120219

Nu har vi precis skrivit 2 A4 papper sen gårdagens intervju och nu ska vi börja göra lunch.  Det är över 30 grader just nu, så vi dricker massor med vatten och försöker sitta i skuggan så mycket som möjligt. Vi råkade visst bränna oss lite igår, så nu ser vi ut som två kräftor..

Här bor vi:

Vårt sovrum

Olivia diskar i köket

Vi packar upp våra grejer 

köket och matsalen

En typisk frukost 

En papegoja gjorde oss sällskap 

Vi renskriver vår intervju sen igår.

120218

Kl. 18.50 i Costa Rica. 

Idag har vi haft vår första intervju med 3 personer som sitter i den kommitté som ansvarar för byns utveckling. Så nu har vi fått en bred bakgrund och större förståelse för hur man lyckades få både en skola och en sjukstuga till en by som denna som ligger långt ute på landsbygden med invånare som bor i väldigt svårtillgängliga regnskogsområden.

Det är svårt att greppa hur fattiga många människor här i byn är, det är som att komma till en helt ny värld och vi har insett hur bra vi har det i Sverige.

Här intervjuar vi Joaqin, Mario och Rosa som sitter i utvecklingsgruppen i byn.

120217

BILDBOMB!! Äntligen kan vi lägga upp bilder utan några problem! Hoppas att ni kan se dem och njuta lite av vårt paradis :)

Vi köper en pirogliknande matbit i San Jose.

Ett hus i slumdelen av San Jose. Inte den värsta delen.

En grannfru passade på att åka med oss upp från Siquirres när vi kom. Vi passade på att åka på flaket de sista 15 kilometrarna, det tog ca 1,5 h.. 

Bild från flaket..

Vårt hus från sidan..

Nedervåningen med kök..

19-årsfirande för Elina på Marines balkong med familjen!

Utsikten från Marines Balkong! :)

Sådär nu vet ni lite om hur det ser ut här! mer bilder kommer..