120223

Klockan är 16.15 i Costa Rica.

Nu sitter vi ensamma i familjens stora hus medan André jobbar och Marine är med barnen i staden Siquirres på första engelskalektionen. Det har precis börjar regna, det första riktiga skyfallet sen vi kom hit och vi myser av ljudet på plåttaket.

För ett par timmar sedan kom vi hem från sjukstugan dit en läkare, sjuksköterska och en apotekare kom idag. De kommer var 14:e dag och väldigt många bybor kommer då för att få behandling för olika sjukdomar och skador. Vi träffade många olika patienter och pratade även med personalen. Det är 170 personer skrivna på denna sjukstuga och 128 av dem är Cabécar-indianer. 

Vi framför sjukstugan som var full med folk när vi kom dit.
Många patienter hade suttit och väntat i timmar innan teamet kom. 

Den enda sittplatsen i väntrummet.

"Receptionisten" som tar emot anmälningar och delar ut nummerlapp och journaler.
Mannen till vänster är byns ansvarige person för sjukstugan och hjälper receptionsten. 

Alla patienternas journaler. Dessa finns alltid i sjukstugan. 

 En 34-årig Cabécar-kvinna sitter och väntar med sitt 4:e barn, 22 dagar gammal (på bänken till höger om Elina) för att göra en hälsokontroll på barnet som ska göras en gång i månaden. Denna kvinna är gift med sjukstugans sjuvårdsansvarige, så hon födde sitt barn på ett sjukhus - vilket är väldigt ovanligt! Denna kvinna hade 3 timmars vandring i regnskogterräng enkel väg till sjukstugan.

 Christoffer visar stolt upp sin arm efter att han fått en spruta.

 Vi pratar med Rito som är ansvarig för sjukstugan. Hans jobb är att täcka läkarnas roll när de inte är där. En arbetsuppgift är även att besöka patienterna kontinuerligt, vilket är svårt då det oftast är flera timmars gång mellan varje bostad. Denna man är Cabécar-indian och det är väldigt ovanligt i Costa Rica att en Cabécar-indian får ett jobb på en så hög position, "Det är en ära att som Cabécar få jobba här" säger han.

 Apotekaren Hector sitter i ett hörn i väntsalen och delar ut medicinen till befolkningen. Problemet med detta är att alla hör vilken medicin varje person får. Många patienter sade att detta var pinsamt, eftersom man  inte vill att andra personer ska höra vad man behandlas för.

Vi blev förvånad över hur mycket läkemedel som fanns tillgängligt, närmare 350 olika sorter, som hälsovårdsministeriet bestämt.

Väntsalen - Otroligt varmt, trångt, barnskrik, lite sittplatser och hundar som sprang på golvet.

Många människor hade en lång vandring till sjukstugan och sedan hem. För en familj tog det 10 timmar att ta sig till och från sjukstugan, plus att familjen måste vänta flera timmar i väntsalen - det vill säga, hela dagen går åt till läkarbesök. 

Om man tänker på vilken kvalité det är på sjukvården här ute på landet, så skäms vi över att vi i Sverige klagar på både sjukvården och de "långa" väntetiderna i fina väntrum med mjuka soffor och roliga tidningar. Patienterna i denna sjukstuga klagar inte på varken värmen eller att det gått lång tid sen de kom, utan de sitter tålmodigt på sin tur och låter läkarna lägga all sin energi på det jobb de är här för att göra.